tisdag 7 augusti 2018

Racerapport - Malmötriathlon

                         I helgen var det dags igen...... Malmö triathlon - olympisk distans.


Jag körde den förförsta gången förra året tillsammans med min kompis Linda och hennes make. jag gjorde då en super bra simning, en halv taskig cykling och en helt ok löpning. Totaltiden blev 3 timmar, 41 minuter och 41 sekunder. Långsamt...... ja, men ändå min bästa tid på distansen.


Nu i år fyllde jag 40 år..... ja jag tänker ju inte så ofta på ålder rent generellt..... och känner ingen direkt åldersnoja..... men klart 40 låter ju jäkligt mycket....... o många i min omgivning pratade om sina 40 års kriser och hur jobbig upplevelse det var.....!! Jag kanske tog min kris till att istället bli fokus på att 2018 skulle bli året när jag äntligen blev bättre, snabbare och starkare......!! Jag har liksom varit långsam så LÄNGE nu....... med bara små steg framåt...!!

I alla fall..... jag fick bland annat en fin present från mina föräldrar med partners och min syster och hennes familj........ en startplats i Malmö triathlon. Jag tyckte det skulle bli riktigt roligt att få tävla på "hemma plan" -  jag är ju en Malmötös!!!

VM..... ja det var ju min A-tävling...... och de råkade ju ligga lite nära varandra... 14 juli och 5 augusti!! Men alltså de flesta jag känner fixar ju att göra mer än EN tävling per säsong......!! Efter mina tidigare långdistanstävlingar har jag varit rätt nedbruten efter tävlingarna...... så hade det inte varit möjligt att köra så nära inpå...... Ironman tog ju flera månader innan kroppen blev sig själv igen.

Nu efter VM kände jag mig väldigt mycket bättre, inte alls som innan. Men jag verkade ha en trötthet i kroppen. Min PT Linda sa; VILA, VILA OCH VILA...... jag gjorde det.... men jag kände att jag ville testa kroppen. Jag gjorde några transportcyklingar och några korta löpningar..... DET gick väldigt långsamt.......

För Malmö hade jag egentligen 2 (och ett halvt) mål...... A: Göra bättre tid än förra året..... (o det halva målet var bättre än 3 tim 30 min), B: att bara ta mig i mål och ha ett kul lopp!!
Efter mina tester kändes A-målet lite avlägset...... jag kände att min kropp hade svårt att lägga in en extra växel. Men man måste ju kämpa...... o jag har ju haft ett bra träningsår med ändå tydliga förbättringar....... !!!

Lördagen 4 augusti var det dags..... jag åkte själv till Malmö, för familjen skulle vara hemma och fira makens stora dotter som nu fyllde år. Jag passade på att boka en träff med Ulrika - en barndomsvän på tävlingsområdet!




                                       Bilden är från förra året.... för vi glömde ta ny bild......

Ulrika hade lunchförslag på en fräck restaurang som serverade Paleomat innan vi skulle titta på proffsen som skulle tävla på lördagen. Lisa Nordén bland annat......



På kvällen träffade jag pappa och Mia lite innan jag skulle cykla till lägenheten. På vägen mellan kollonin och lägenheten...... typ max 2 km, lyckades jag cykla i en lite håla och mitt hjul bara sjönk ihop... PUNKA!!! FAN; FAN;FAN....... ursäkta språket...... det ingick inte i min planering. O då upptäckte jag att jag hade glömt ny extra slang........ hmmm jag fick ju punka på VM med...... mega suck!! Ok mentalt fokus.... DETTA fixar jag ju......!!



hahahhahah ovanstående bilder demonstrera VARFÖR jag inte ens försökte fixa min egen punka på VM....... de talar för sig själv......!!!!

Detta störde den mentala uppladdningen.... rätt mycket......!! men jag försökte verkligen att tänka positivt...... även om jag typ freakade för att jag nu inte hade extra slang till loppet..... efterlyste slang på Facebook i ren skär panik!! Lyckades dock fixa resterande saker. Fick ta en oplanerad dusch.... jag kunde ju inte gå runt med olja på hela benen......!!

SÖNDAG!!! jag vaknade 20 minuter innan klockan ringde och kunde inte somna om...... jag hade väl sovit färdigt!! kollade om jag fått några svar angående slangen.... o det var flera stycken som generöst erbjöd sig hjälpa mig.......

Frukost, kvarg-nötter och melon, min vanliga frukost!! Då insåg jag att jag INTE skulle hinna byta slang under racet....... alltså...... OM jag får punka IGEN...... är det nog bara att bryta!! Jag förliknade mig med detta och det släppte en del oro...... då är det liksom utom min kontroll!!
Cyklade i väg tidigt för jag ville vara i första startled klockan 11 och de platserna var begränsade.

När jag skulle checka in min cykel möte jag min "kompis" från VM..... ja han som eskorterade mig de sista km på VM hahahhahahah ........ !! Jag förberede min plats och gick för att lämna in väskan....!! ångest över att man inte fick använda våtdräkt...... främst för att jag är rädd för alla otäcka saker som gömmer sig i vattnet....... för jag tror absolut att jag kunde simma utan......!! Även om jag typ inte ens testat det!! Men ALLTSÅ när jag gick till simningen insåg jag att våtdräkten nog var mitt sista problem...... ALLTSÅ det blåste galet mycket...... det var HELA HAVET STORMAR i hamnen!! Jag som brukar ha ett stort problem med sjösjuka på båtar......!! jag såg flera av de som startade tidigare än mig som blev upptagna pga sjösjuka ........ usch!!


Jag kände att min hjärna ville totalfreaka nu...... men nu skulle mina nya kunskaper i mental fokus sättas på prov...... jag satte mig och andas...... försökte följa blåsten..... och upprepade  det mentala mantrat: Jag är stark simmare, långa starka armtag, jag blir inte sjösjuk (a la Stighelmers "jag kan flyga, jag är inte rädd"). Sen kom världens bästa syster och hjälpte mig med peppen.

Å så var det dag...... jag lyckades komma med i första startledet. Man fick välja att starta från Vattnet eller uppe på pantonen......jag valde pantonen och lät klungan simma några meter innan jag hoppade i, vilket även fler än jag gjorde!! Jag tyckte att jag väldigt snabbt kom in i min rytm och det gick rätt bra, jag låg inte så himla långt efter klungan fram till bron, där man simmar ut från själva hamnen.....!! Men där var det kört..... alltså vågorna var helt galna, jag kände hur jag flög  upp och ner....... jag upprepade först...... jag mår inte illa, jag mår inte illa, jag mår inte illa..... sen råkande jag andas precis innan en GIGANTISK våg som sen kastade mig som en vante..... då gick mantrat över till....... JAG är stark-jag kommer INTE DRUNKNA; INTE DRUNKNA, INTE DRUNKNA!!
Men då såg jag livräddningsbåten väldigt nära mig och jag insåg att han på skotern/båten hade stenkoll på mig...... o då släppte rädslan..... och jag kunde kämpa vidare..... men alltså skit..... så hemskt det var -  nog ett av de värsta sakerna i mitt liv...!! Att gå ut på varv 2 kändes liksom ja väldigt väldigt jobbigt när jag visste att jag behövde lämna den trygga hamnen och ut i helvetet igen.....!! Men alltså överlevde jag innan kunde det ju inte vara värre..... nu visste jag ju vad som väntade och om jag höll huvudet bra nedböjt kunde jag ju låssas att jag simmade i lugna madkroken...... jag är bra på att låsas saker!!!!!
hmmmm ja jo jag var ju lite sjösjuk....... hahhahahah






Jag fattade att jag inte ens var i närheten av förra årets tid.....jag sket i att ens titta på klockan, men kutade på för att göra en bra växling och det tyckte jag gick bra trots att man fick springa långt förbi hela kajen!! o så ut på cykeln...... fortfarande grymt taggad att försöka nå mitt A mål..... för jag hade ju ändå cyklat rätt bra på VM.......hahahhahahah

Alltså...... först gick det bra.... jag var snabb..... till första backen.... typ 3 km bort.... o där var det stopp.. !! jag hade 0 kraft att bekämpa backen..... jag försökte men nä det var helt stopp.... o det blåste.... ja väldigt kraftigt.... så man fick liksom kämpa även NER för backarna..... Sista jäkla backen innan vändning.....alltså jag började asgarva och insåg att mål A skulle vara long gone, Jag höll en hastighet på 8km........ japp 8 km UPPFÖR backen!! O det fanns ingen som helst extra kraft eller växel att plocka fram.... nix jag fick nog bara vara glad om jag lyckades cykla de 4 milen......!! snittet blev liksom helt sjukt lågt typ 20km per timme. hahhahah HEMSKT!!!! Men det var ändå lite kul...... inte som när jag alltid är sist annars.... nej för det fanns ju flera stycken som var efter mig från de som startat klockan 12 o det fanns flera stycken som såg minst lika illa ut som jag...... hehehehhe!!

Det sista varvet..... gick så himla trögt.... men min hjärna tänkte att nu blir det skönt att springa...!!
LÖPNINGEN: ja alltså det var jätte konstigt..... för så fort jag fick på löpardojorna kände jag mig pigg... redo att göra allt jag kunde på löpningen. Enligt mitt ultra tränings program skulle jag springa 75 minuter långsamt med 2mins gå pauser.... o det löd jag..... fast först hade jag en helt galen start med snitt tid på 5.16 de första 2km.... fast jag tvingade mig själv att sakta ner.... jag visste ju att tempo på 5+ inte skulle hålla....... Mina toppen supportrar tog fantastiska bilder och nu ser man ju resultatet av mitt hårda löparfokus under året.....!!





Känsla jag hade avspeglar sig absolut i bilderna...... framförallt har jag blivit mer rak och "sitter inte" längre lika mycket i steget som jag gjort tidigare!! Det kändes bra och super kul...... även här för att INGEN såg att jag var sist..... Det var ju massor av folk efter mig..... hahahhah ja inte rent faktiskt med hänsyn till min starttid..... men de sprang ju fortfarande när jag gick i mål...... men lite hemskt blev det några sekunder..... när min "VM kompis" dök upp på sin cykel!! Han sa retligt..... lät du mannen med gröna tröjan springa om dig...... han låg ju sist!! AAAAAHHHRRRGG HUR ÄR DET MÖJLIGT!!!! Han såg nog min panik och sa snabbt ...... ja fast du är väl typ 2 varv före honom.....!! hahhahah nä så inte ESKORT denna gången, tack o lov!! ja inte för att han inte var trevlig...... men jag ville ju inte VARA SIST!! -o nu kunde jag ju åtminstone låsas att jag INTE var det hahhahahha!!

Målgången.... jag har ju en livsprincip..... ALLTID MAXA på målrakan!!! Denna gången sprang jag in på blåa mattan och upptäckte att där var en annan tjej på gång in....... MIN hjärna skrek KAMP!!! o jag drog på...... även om hon var lite för långt före mig...... hahahhaha!!!
När hon kände mig flåsa i nacken..... ökade hon också sin fart...... det blev en kamp motsvarande första och andra plats hahahhahahahah!!!




Ja bilden sammanfattar hela loppet på ett bra sätt........ GLÄDJE!! - att ha överlevt och vunnit över vågorna, att tagit mig runt 4 mil på helt stumma ben, att få ny kraft och bara köra ett super härligt löppass, att njutit av dagen och att inte alla ser på mig med medömkan för jag är "sistingen", att det fanns andra som kanske gjorde loppet på bättre tid än mig men som såg ut som vandrande hjärtinfarkter..... (o mina bilder säger att DET gjorde INTE jag), att få ha racat i mål som om jag var en vinnare på målrakan, att jag hade fantastiska supporters.... min syster, Julia med familj, Jessica, Ulrika och alla andra som hejade på mig på avstånd och som peppar mig med via sociala medier!! Ja kort och gott en toppen upplevelse som jag förhoppningsvis kan suga glädje av länge nu.....!!

Jag duschade på centralen innan hemfärden och tog på mig "vinnar tischan" från VM..... för JO nu har jag bestämt mig för att JAG ÄR EN VINNARE.......i att ha ett jäkla pannben...... och att aldrig ge upp när jag satt mig på för HÖGA hästar/ eller har dålig självinsikt!! (alltid nått man kan vara bra/bäst på)
 
                                             TACK till alla fantastiska Fans där ute......!!