Vi åkte alltså till Fyn onsdagen den 11 juli. Resan tog ca 5-6 timmar. Jag sov en stor del av resan. All stress och tävlingsångest hade påverkat mig mer än väntat. Incheckning på campingen var egentligen klockan 14, men vi hade fått dispens att komma tidigare så vi skulle hinna till Nations paraden vid 17.30. Jag tycker generellt att campingen gav mycket bra service. Vi var där ca 11.45 och kunde i lugn och ro sätta upp vårt jätte tält. Vi hade lite för mycket packning så jag fick inte plats med min MTB, dvs jag hade bara tävlingscykeln. Den ville jag inte cykla ner till centrum och parkera helt obevakad.... men inget problem..... Campingen hyrde ut cykel till mig och jag fick bra rabatt eftersom jag tog den i 4 dagar. Det va ca 4 km ner till centrum.... eller egentligen upp till Odense centrum, för det var uppförsbacke typ hela vägen...!!
Vid 15.30 var vi klara med allt och hade packat ner Sverigeflaggorna i min nya fina team Sweden ryggsäck. Mattias hade googlat vägbeskrivning så vi bestämde oss för att ge oss av. Det var jätte enkelt att hitta till Kongens Have, där hela arrangemanget hade sin knutpunkt. Men innan paraden tittade vi runt lite i centrum och avnjöt lite dricka!!
Vi var bara ca 7-8 st svenskar som hade kommit till Fyn och som valde att vara med i paraden. Vissa länder var ju fulltaliga och då var det framförallt de stora länderna som USA, Nya Zeeland och Canada. Det är ett väldigt speciellt arrangemang och jag hade verkligen inte velat missa det. Det är roligt och en väldigt speciell känsla att se alla länder samlas kring sin flagga och gå i ett långt tåg för att visa upp sin "trupp"!! Mattias och Emil gick med trots att de inte är egentlig trupp.....!!!
"H.C Andersen" höll invigningstal
Efter paraden var det "pasta party" för alla deltagare. Det var nog det bästa partyt jag varit på...... Det var en stor hamnlokal med massa olika matstånd och man fick själv bestämma vad man ville äta. Alla ställen som hade mat åt triatleterna hade markerat sitt matställe med ITU flaggan. Men det innebar också att familj och vänner kunde delta. De fick köpa sin egen mat. Fast när vi kom i paraden delade funktionärerna generöst ut mat och dryck kuponger till alla och barn fick en egen sort kupong "bara för barn"!! Vi lät Emil bestämma...... hahhahahahhah "korvunge"!!!
Vi avrundade dagen med ett dopp i poolen..... eller ja Emil badade, jag doppade mina fötter för det var ju KALLT. Det stod på grinden till Poolen att den var öppen till klockan 20.00. Men när vi kom dit vid 21.30 var den fortfarande öppen. Under tiden Emil badade kom campingägaren o skulle stänga. Men när han såg Emil vinkade han bara till oss och gick vidare. Det var ju snällt, han hade ju kunnat skälla ut oss för klockan var över 20.00.
Torsdag 12 juli. Denna dagen var det inte så mycket på "tävlingsprogrammet" (saker knutna till tävlingen). Jag skulle registrera mig och hämta ut mitt start kit. Jag hade bestämt mig för att inte titta på Cykelbanan men hade tänkt att jag kunde cykla ett varv på löprundan..... bara för att bli bekant med den. När jag skulle checka in mig stod det en amerikanska precis framför mig i kön. Hon såg min fina klocka och blev mycket impad..... väntan blev lite trevligare och gick fort när vi fastnade i "klocknördvärlden". Hennes mamma som var med bara skakade på huvudet.... när vi noga diskuterade alla funktionerna .......... hahhahah!! :)
Inceckningen är ju alltid lite rolig, när man med spänning får se vilken mössfärg man ska ha, om man får en skojig goodiebag, om växlingspåsarna är av bra kvalité osv. Först fick man en grön badmössa..... men den var visst bara "en present". Påsarna var i modell gympakassar med olika färger. Röd för cykel, blå för löpning, grön för simning och "efter lopp saker", orange för spedial need löpning och lila special need cykel. Special need kassarna skulle kastas efter användning..... hmmmmm jag bestämde mig genast för att jag inte hade behov för special need på cykel....... inte en chans att jag tänkte kasta den lila fina påsen hahhahahah!! Min mössa för simningen var GUL, knall gul!! Goodiebagen...... hmmm en lite mer avancerad gympa kasse.... inuti låg en vattenpåse (en variant som de skulle servera vatten i under loppet) och en liten alkoholfri öl ....... ja inte så super Goodie...... men ok!! I Motala fick man en fin solskärm från 2XU. Men alltså nu ska jag inte vara otacksam....... vi fick ju gröna badmössor..... i Silicon..... hahhahah!!
Precis när jag var klar med incheckningen började en serie med föreläsningar på teamat "Train smarter". Den första föreläsaren var ett fd danskt proffs som pratade om vikten av återhämtning. Att han varit proffs gjorde det ju intressant så jag valde att stanna och lyssna. Familjen hade egna aktiviteter i dag - Fiske, så jag hade ju inte bråttom hem. Jag stannade även på föreläsare nr 2 som var en triathlon coach som även forskade vid Danska universitet på läran om uthållighetssport. Jag visste inte ens att det fanns en sådan "lära"......!! Det var sjuk varmt..... även om vi satt i skuggan och de delade ut dricka och frukt till "åskådarna". Det var intressant, även om det inte var direkt revolutionerande ny kunskap...... hahahha!!
Föreläsare nr 3 skulle prata om hur man tränade med hjälp av artificiella metoder..... hmmm det kändes lite för avancerat för min varma trötta hjärna.... så då tänkte jag att jag skulle cykla löprundan innan jag cyklade hem...... (till tältet). När jag tittade på min karta över löprundan såg jag att typ hälften av vägarna hade jag redan sett när vi cyklade till campingen. Just då skickade Mattias dessutom sms om att de hittat Jensens Böfhus 1 km från vårt tält...... Så nä jag sket i att cykla runt..... det var ju så galet varmt..... o jag var så trött och hungrig och Jensens lätt så gudomligt...... hahhaha så jag cyklade i ilfart hem........ o hem gick det snabbt, 90 procent av vägen var nedförsbacke till Campingen som låg mitt i stan egentligen. Emil var nöjd för att han fått 4 fiskar, Mattias var nöjd för att han hittat Jensen så nära vårt tält och jag var super nöjd att jag inte behövde ställa mig och laga mat i värmen.....!! ALLA var nöjda och glada hahahhahah!!
1
När vi kom hem på kvällen..... prövade jag mina nya fynd! 2XU cykelbyxor varav ett par var av modellen ICE. 200kr/st. Super billigt!! Men framförallt började jag förbereda mina kassar....samtidigt som min familj fixade min cykel!! Himmel jag är bortskämd......!!
Sen tog vi tidig kväll...... för ja sömn är ju VIKTIGT!!
Fredag 13 juli. Denna dagen stod lite mer på agendan... racebrifing, möte med Team Sweden gruppen, checka in cykel och racebags och sen hade jag tänkt simma. Jag skulle cykla ner själv först, gå på mötet och sedan skulle familjen möte upp vid tävlingsområdet med min cykel. Jag var ute i god tid. Detta efter att jag hade gått igenom mina påsar typ 100ggr!! Även Karin och Ulf var tidiga. Detta par lärde jag känna när jag var på Playitas inför VM i Motala 2015!! De är verkligen mina Idoler och super bra på triathlon och att cykla snabbt!!
Det var ett kort möte med team Sweden. Maria vår teamledare gav lite kompletterande info om vissa saker som varit otydliga, vi fick vars en Team Sweden flaska och så tog vi lite kort. Sen gick vi vidare till tävlingsområdet för att lämna in våra saker. Plötsligt meddelade de att man inte hade tillgång till sina påsar under morgonen, BARA cykeln!! Detta skapade viss oro bland teamet. Flera stycken hade inte sin nutrition med sig redan nu. Det normala är ju att man lägger nutritionen på morgonen. Och i denna värmen..... hmm ja fast jag hade redan laddat min löparpåse med mitt nyinköpta blåa flippbelt och mina gels. Efter mycket ångestladdat tänkande kring nutritionen på löpningen hade jag bestämt mig för att ha 7 gels i flippbältet och sen några nödfallsgel i min orange specialneed påse. Nutritionen för cykeln kunde man ju lämna på morgonen och det var ju bra för jag tänker att sportdryck som stått så länge i värme är nog INTE så gott. För mig flöt det mesta på ok. Karin och Ulf tog med mig på inspektion av området....... hmm det hade jag nog glömt annars.
Maria vår teamledare
Det var galet varmt..... de hade stängt av hamnområdet för att man skulle få testsimma. Min familj hade roat sig under hela tiden men började nu bli för varma och hungriga........ och jag med i ärlighetens namn. Våtdräkten skulle också märkas med tatuering. Plötslig försvann ALL lust för att simma. En blöt våtdräkt skulle bli svår att "tatuera" och det fanns ju även en chans att den inte skulle hinna torka i tältet om det var fuktigt ute på natten..... Jag brukar inte ha problem med nya vatten.... jag hade ju tex inte testsimmat i Kalmar och det gick ju hur bra som helst..... Så när jag var klar med allt ville familjen besöka Storms Packhus igen. Jag hade lunch light med mig..... o att äta "köpmat" dagen innan race skulle inte funka i min nervösa värld. Jag hade en tydlig "matplan" för fredagen (o egentligen hela veckan, men Jensen Böfhus gick inte att motstå). Jag har lyssnat på triatletproffset Chris McCormacks bok "I´m here to Win" och hade fått många bra tips som jag nu tagit till mig i min egen "pre raceperiod". Men ja familjen behöver ju INTE följa min plan.....!!
Sen var vi alla rätt klara med värmen och alla grejer.... så vi cyklade hem till campingen. Jag ville bara slappa, fixa det sista och sedan lägga mig tidigt. Tävlingsnerverna började komma. Team Sweden skulle äta kvällsmat på Packhuset..... men jag orkade ju knappast stanna där i typ 3 timmar till. Jag slappade, Emil badade och vi spelade minigolf. Det var bra så jag kunde tänka på annat en liten stund. Sen åt jag kvällsmat. HELT vanligt mat som jag äter till vardags. INTE gigantisk pasta laddning. Det är ju inte min mage van vid. Jag äter ju normalt inte pasta, potatis, ris eller gluten. Men jag drack 2 portioner av den "uppladdnings/återhämtningdryck" som jag använda mig av för att få i de extra kolhydraterna som kanske behövs enligt olika "teorier" inför tävling. Denna använde jag tidigare alltid som återhämtningsintag, men med min nya kost har den använts allt mer sällan och bara fått en ny funktion nu de senaste 14 dagarna för att vänja magen inför "kolhydratsuppladdningen", (detta var ett av tipsen från McCormack). Han rekommenderade även att man äter kvällsmaten rätt tidigt kvällen innan och då bara en lättare måltid, om möjligt i flytande form eller lättsmält BRA mat. Detta för att förhindra väldigt mycket toabesök för att göra "nr 2" under tävlingsdagen...... ja för alla supersnabba människor är detta kanske inte ett problem..... om man kör på kort tid...... men jag vet ju att jag antagligen kommer behöva använda större delen av dagen.... så ja för mig är det ju bra om man kan minimera "nr2" så att säga...... hahahha!!
Sallad, 2 avokados och sill!! Mums!!
Vi gjorde de sista förberedelserna för tävlingsdagen, lägga fram allt för simningen, tatuera mig och dräkten, plocka fram och förbereda för att blanda sportdrycken, förbereda för frukosten och måla naglarna. Ja o jag var tvungen att göra ett "tidschema", för jag är ju lågfungerande på morgonen..... !! Borsta tänderna och hopp i säng!! Otroligt nog somnade jag nästan direkt trots tävlingsnerverna!!
TÄVLINGSDAGEN!!!!
Helt otroligt att dagen D äntligen har kommit!! Dagen jag har tränat och tänkt på i stort sätt dagligen sen hösten 2017.. Men trots att jag har en väldigt låg stresstoleransnivå lyckades jag ändå hålla mig lugn..... jag hade stor nytta av de böcker jag lyssnat på nu under semestern....!! Mitt tidschema fungerade som planerat. Jag drack en kopp kaffelatte, åt min vanliga Kvargfrukost med frukt, nötter och chiafrö/solrosfrö, drack en dubbel kolhydratsshake, tog 2 salttabletter, hann med toabesök. Tias skulle köra mig. Vi körde i väg 5 minuter före planeringen vilket var en helt ny upplevelse för mig som till och med föddes för sent....!! Vi hade hört att vår "granne" som också skulle tävla, åka i väg ca 30 min före oss. När vi kommer till grinden öppnas den inte...... aaaahhrrrgg.... VAAAAA!!! Det kom en bil till, det var en av de svenska proffskillarna.......!! Ganska snabbt kunde vi konstatera att grinden är låst till kl 7 varje dag...... men ALLTSÅ det skulle ju inte gå!! Tävlingen skulle ju typ starta då......!! Jag lyckade behålla mitt lugn- HELT OBEGRIPLIGT!! Ringde ägaren på journumret på dörren till receptionen. Mannen som varit så trevlig INNAN blev jätte arg och skällde ut mig, för att vi var så korkade och inte fattade att BILEN skulle ha stått UTANFÖR grinden.....han jobbar SÅÅÅ sent på kvällarna så han kunde ju INTE hålla på att öppna grinden för alla korkade triatleter så tidigt på morgonen!! Innan jag blev vansinnig gick han med på att öppna grinden........ ja för annars hade nog proffskillens pappa kört rakt igenom den........ han har ju rätt mycket som står på spel liksom.....!! Ok så det "lilla problemet" löste sig ju bra...... men då ser vi att typ ALLA gator Mattias planerat att köra är avstängda.... pga någon "jäkla tävling" som ska gå i stan i dag, hahhahahahha!! Djup andas, andas med magen....... ja jag har blivit riktigt bra på detta med maindfullness och avslappning.....!!
Men Mattias är super och mindes typ vart han och Emil cyklat i torsdags, så jag är på startområdet 10 min före det öppnades!! Min make är guld värd!!
Mattias kör hem till Emil som fortfarande sover gott i tältet. De skulle komma med cyklar senare till starten. Jag går till min cykel, sätter på energin och ska pumpa däcken. Tack o lov finns det en "teampump" och kön är inte lång på den. Tjejerna och jag turas om att hålla varandras cyklar. Jag börjar pumpa...... och så Pssssssssss... hmmmmm märkligt...... jag pumpar igen...... pssssss 3ggr innan jag inser faktum........ jag har PUNKA!!!! JAPP.... o detta på bakdäcket!! Alltså normalt skulle detta få mig att explodera av stress....... men jag DJUP ANDAS, ANDAS MED MAGEN!! JAG hinner, det är lång tid till START..... jag vet att jag kan byta..... men alltså..... jag vet ju att jag är skit långsam..... två val..... 1.fixa själv eller 2. be om hjälp!! Hmmmm jag tänker rationellt och väljer snabbt alternativ 2. Jag ser två svenska stora starka grabbar stå och prata, tillsynes redan färdiga för start typ!! Ok förlåt alla mina feminist vänner..... men jag väljer "våpkortet", o jag ber dem hjälpa mig. Den ena ser roat på mig och säger liksom skit syrligt..... -"JAHA o VAD ska du göra OM det händer på tävlingen"??!! Jag förklarar att JAG KAN byta men att jag liksom är väldigt LÅNGSAM!! hmm det är ju bara att svälja när man nu väljer "våpkortet"......... hahhaha den syrliga killen suckar men plockar av mitt hjul och drar av slangen snabbare än jag ens kunnat tänka tanken om att ta fram mina "avdragare"....... båda ser på mig och frågar om jag har extra slang.... o DET har jag 2 st..... ha!! Alltså det hela inklusive vår konversation är över på 5 min....... o då har han även pumpat mitt bakdäck tillräckligt..... ALLTSÅ 5 min, UTAN avdragare!! Ja jag gjorde absolut rätt val!!
Jag känner en inre glädje över att jag har hanterat situationen på bästa sätt utan att få hjärtinfarkt eller hjärnblödning som troligtvis hade varit alternativen innan.......mitt "NYA" jag!! O jag tänker...... -"NU har jag haft min del av allt jävulskap som KARMA kan tänkas dela ut och NU kommer resten av dagen att gå som en dans"!!! :) japp mitt nya jag innebär att alltid försöka tänka positivt..... för det mesta går att hantera/lösa!!
Man får simma innan start.... men typ 40 min innan min egen starttid. I dag är det molnigt och inte alls den värmen som varit de senaste 5 veckorna!! Jag fryser och tycker det är skönt med våtdräkten och min gula badmössa.....!! Att stå kall i 30-40 min och vänta på min egen start känns inte lockande alls, så nä det skiter jag i...... jag är lite nervös för mina glasögon o näsklämman.... men minns att jag nu ska tänka positivt och bestämmer mig för att jag hinner fixa allt mellan nedgången i vattnet och simningen fram till starten som börjar i vattnet!!
Startskotten går för proffsen..... o sen rullar det på......! Snart är det vår tur. Jag hinner utan problem fixa mina glasögon, min näsklämma och simma till en bra plats. Jag kommer typ längst fram. Inser direkt att folk kommer simma över mig..... för det finns nog flera som är snabbare än jag..... så ja självbevarelsedriften får mig att backa till typ "led 3" o så pang där går starten..... jag har inga problem med bubblor osv men blir lite irriterad över att folk liksom drar i mina fötter.... går det snabbare att komma förbi mig genom att dränka mig?? Men jag startar mitt simmantra -"ditt eget tempo-långa starka armtag" o så om igen och om igen...... jag kommer snabbt in i flowet och det känns bra......!! jag kan inte låt bli att titta bakåt snabbt för att se om jag är sist..... o DET är jag inte...... jag till och med simmar om 3-4 män som startade i "vågen" före oss, det vet jag för de hade BLÅ mössor!! Vattnet är grönt och man ser egentligen inget mer än andra simmare..... o MANETER.... jag försöker intala mig att de BARA är äckliga..... INTE farliga.......... hmmmm tills efter loppet när jag hör talas om "brännmaneter" aaarrhhhh!! Jag kommer till vändpunkten fortare än väntat... eller ja det känns som om det gick fort!! Det gör mig stark..... nu ska jag bara tillbaka.....!! Jag känner mig nöjd när jag kliver upp till T1 och springer den korta sträckan till ombytestältet.
När man lämnar ombytestältet får man kasta sina påsar till funktionärerna..... smidigt ..... tyvärr lyckade Emil bara fånga mig på bild INNAN jag kastade...!! Jag tycker att jag gör ett bra byte... o att jag kommer i väg på cykeln rätt snabbt!! Jag tänker mentalt att det är en platt bana och nu ska jag maxa. Men vägen ut ur Odense är lite skumpig och dålig.....!! Väl utanför hamnen känner jag att jag kan dra på....... jag tycker att jag ligger konstant mellan 27-33km/h men min Garmin visar ett snitt på 25-25,8km/h!! Jaha.... ja ja det är ju bättre än snitten jag brukar ha hemma i vår kuperade terräng.....OCH framförallt har jag tidigare räknat på att ett snitt på minst 25km/h kommer att ge mig ok förutsättningar för att klara löpningen som är mitt ångestmoment!! Det är ganska många vinklar som man ska köra igenom.... och de bromsar mig...... jag har övat på tajta svängar..... massor..... men ja jag måste nog öva mer......!! Det känns som om jag behövde bromsa ganska mycket i böjarna!! HAHAHAHAH typ 10-15 min in i cyklingen hör jag en motorcykel......, jag trodde det var en domare..... Men NÄ... jag får en stor kamera i huvudet..... och inser att jag har proffskillarna i hasorna, när de går ut på sitt varv 2...... jag vill vinka in i kameran..... Det känns som den kör i mitt ansikte under typ minst 5 minuter......!! I samma stund som jag reflexmässig ska höja handen och "vinka till publiken" inser jag....... "för helsike Malin..... är man proffs så vinkar man INTE...... så nä jag vinkar inte till kameran....."!!! Fast jag vinkade till Emil när jag körde förbi dem......hahahhah.......
Jag såg aldrig paraleten bakom mig.... först när Emil visade mig bilden såg jag dem. Häftigt att man kan göra en sådan här sport trots att man är blind!!!
Hmmm jag måste nog investera i en Bikefit.... min ställning ser INTE ut som många andras.....!!
Jag vet inte riktigt VAD jag har gjort.... men KARMA tyckte nog att jag behövde lite mer..."hiting back at you"......... Varv 2, industriområdet..... jag har passerat familjen för en stund sen..... vägen är dålig, men jag försöker hålla ett "högt" tempo, - PANG.....jag kör i en lite större hålighet i marken, Tack o lov INTE punka igen, men alltså huvudet snärtar till och underkäken slår i överkäken hårt. Jag på känner hur jag liksom får grus i munnen och tänker att DET nog INTE var bra!! Men jag har ju inte tid att fundera över det då och cyklar på så snabbt det nu går där, men lite mer observant på vägen...... jag vill inte ha punka igen!! Sen i efterhand visade det sig att jag hade slagit sönder två kindtänder, en uppe och en nere i höger käke......... Lyckliga jag som "älskar att gå till tandläkaren"..... :(
De sista 3 milen blåser det ganska mycket och vi kör mitt i öppna fält....... Det är tungt men jag tycker att jag ändå lyckas hålla en fart som är lite över mitt snitt. Det är mitt mål, att alltid försöka hålla en fart som är över min snittfart....... på det sättet vet jag ju att snittet inte kan minska...... men det är märkligt hur svårt det är att höja snittet......!! Vad gäller min nutrition har jag lyckats hålla min plan med att dricka en flaska starkt blandad sportdryck (nästan i gelformat) som var beräknat för 6 timmar och 2 extra gel varav en var lite innan T2 för att den skulle ge effekt in i löpningen. Jag har druckit lite mindre vatten än planerat, men det är ju inte lika varmt som jag räknat med.
T2 var ner i ett garage. Jag kände mig nöjd och tänkte att jag ABSOLUT måste klara löpningen, för jag har en bra tidsmarginal. Jag kände mig till och med stark när jag sprang i backen upp för garaget. I T2 fick man bara släppa cykel så tog funktionärerna hand om den och en annan funktionär kom med ens löparpåse. I T2 kändes det som det gick lite långsammare än T1 men då tyckte jag ju att jag hade tiden på min sida.....!! Jag drack en Umara shot enligt planeringen och svalde 2 salt tabletter innan jag sprang i väg. Skärmen från Motala på huvudet...... för att få kraften från det jobbiga minnet där!! När jag kom upp från garaget står Mattias och Emil där och väntar på mig. Jag hade gett Mattias tydliga instruktioner om att han har en super viktigt uppgift och det var att räkna ut max tempot åt mig. Jag hade tydlig talat om HUR man räknar ut det. Han skriker 11, det är 11!! Jag är just då så lycklig att jag springer och att jag har typ ca 5,5 timmar på mig att springa de 30,6 km........för DET måste ju till och med JAG klara!! Risken för att råka ut för samma fiasko som i Motala där jag hade 3 km kvar när tidsgränsen tog slut, känns minimal!!
Jag springer några km sen börjar jag fundera, sa Mattias 11?? 11 minuter per km?? hmm ja det är ju bra i så fall för så långsam är ju inte ens jag!! Men kan det stämma?? Jag försöker räkna överslag själv i huvudet.... men alltså jag är ju inte bra på matte normalt så nä i detta läget är det ju kört..... men jag intalar mig att det är skit samma..... för JAG springer INTE så långsamt att det skulle ta 5,5 timmar att springa 3 mil!! Positiva tankar.... se bortom problemen....!! När jag ser familjen igen "skriker" jag till Mattias om han verkligen tagit min start tid för löpningen- antal minuter till tidsstoppet klockan 19.30 och delat det med 30.6!! Har han verkligen räknat rätt..... Stackars Mattias... räknar och räknar.....sen tröttnar han och säger att jag har ett bra tempo och att jag bara ska fortsätta SÅ!! Han är så fullt upptagen att kolla tidtagningsappen och att räkna åt mig att han glömmer ta kort på mig....!!
Jag vet att jag är en super långsam löpare, men jag har ju ändå haft en bra vår med tydliga förbättringar. Jag hade en målbild av att jag borde ligga på en totaltid på 9-9,5 timmar. Jag hade tänkt att min löpning borde ligga på 7.40-8.10min per km. Men redan efter de första 3 km ligger jag på ca 8.53-55min per km. Långsammare än jag tänkt..... men jag tänker att så länge jag håller mig under 9min per km så måste jag ju hinna i mål. Det har blivit varmt. När jag kom till T2 bestämde jag mig för att jag kände mig så pass mycket bättre än väntat att jag nog inte behövde 7 geler. Så jag gjorde som jag blivit rådd att hiva några i dräkten och sedan ta det som fanns på banan. Jag tryckte ner 4 geler i BHn och tänkte att jag ju trots allt även hade 4 st i min specialneed påse. Jag följde min planering för nutritionen även här. En gel ca var 40 min. Där emellan lite cola och en gång per varv tog jag en banan. O vatten. jag drack mycket vatten för nu hade det ju blivit varmt. Påsarna var bästa uppfinningen någonsin.... hahhahah ja för som folk talat om för mig kunde man ju ta några med sig och stoppa dem i dräkten, antingen för att dricka när man blev törstig eller bara för kylningseffekt.
Mitt sista varv...... jag såg inte familjen vid varvningen där de stått innan...... Men lite längre bort ser jag dem sitta vid en pub vid ett torg, Emil och en okänd man kommer springandes och viftar och hejar för fullt på mig. Jag hojtar (läs vrålar säkert), -"nu får ni börja gå till målet för NU är jag snart DÄR"!! (Jag har ju då ca 6km kvar....... hahhaha)..... hahahha det blir ett jubel på torget och det låter som hela torget börjar heja, applådera....... Jag höjer armarna i typ seger gest och ÖKAR farten.... ja för det är ju pinsamt att springa i snigelfart när alla hejar och jublar!! Men alltså bara tills jag kommit ut ur synhåll........ ;)
Alltså jag kände egentligen inte av någon "förlamande trötthet" så min energi tillförsel verkade funka, men att öka farten var helt OMÖJLIGT!! Först tänkte jag att benen bara behövde anpassa sig lite efter cyklingen, för jag har ju kunnat springa mycket fortare vid mina brick-långträningspass. Men så fort jag försökte ökade skrek benen och nästan rörde sig i ultrarapid istället. Jag försökte flera gånger, men den enda gången benen kunde öka var i typ den enda nerförsbacken i banan. Tillslut fick jag bara acceptera att det gick LÅNGSAMT men det var ett tempo som jag nog skulle kunna hålla HELA DAGEN!! Vissa jag mötte och såg på banan såg ut som de skulle svimma när som helst och de flåsade som om deras hjärta skulle stanna..... otäckt!! Men jag kände mig inte så, jag kände att jag kunde röra mig framåt utan problem så länge jag höll detta tempot!! Den enda gång jag egentligen kände att mina ben ville att jag skulle lägga mig ner och sova ett par timmar var på sista varvet i sista jäkla backen ca 1km från målet......!! Men ja då trampade jag ju på för glädjen av att plågan snart skulle vara över...... jag hade dessutom då fått en cykel eskort som pratade uppmuntrande om all god mat och massage som väntade i målet på MIG!!! Alltså... när han kom.... han var svensk så jag förstod honom..... (danska är ju lite svårt)!! Jag konstaterade att jag nu var SIST eftersom han kom och gjorde mig sällskap - Hejdå mitt B mål...... (ATT INTE VARA SIST), men då skrattade han och sa att nej det VAR jag INTE, "denna servicen erbjöds till flera stycken av kämparna som klarade av att hålla på längst"!! hahahhah Väldigt fint utryckt..... hahhahha De verkliga kämparna som fick samma fördel som proffsen.... hahhahhah!! JO´då, så nä jag kunde fortfarande nå DET målet...... o han var inte helt säker men jag hade ju MINST EN bakom mig vad han visste!! TOPPEN!!!
Med 4 band runt armen rundade jag den sista svängen, där stod familjen som hade lyckats förflytta sig från puben i rätt tid. Jag fick sverigeflaggan och så var det äntligen BARA målrakan kvar....... OCH en målraka är en målraka, ÄVEN om man är sist/näst sist!! SÅ då MAXAR man det sista man har kvar i kroppen!! Alltså lyckan av att vara i mål....... på RÄTT tid såg jag på min klocka..... ja för jag hade ju minst en timme kvar tillgodo!!! Jag hade nått både mitt A och B mål...... att klara tidsgränsen och att inte vara sist. Men ja mitt tidsmål på 9-9,5 timmar var ju passerat med råge!! Så himla glad men ändå besviken..... märklig kombination. Men just när jag fick min medalj och min efterlängtade finischer Tischa.... var jag BARA glad!!
Jag hade känningar av vänster ischias nerv, men i övrigt kände jag mig oförskämt bra!! Massagen var himmelsk och släppte lite av smärtan. Maten de serverade lockade dock inte alls.... pasta osv. Men jag drack kall dricka och framförallt deras iskalla återhämtningsdryck med chokladsmak.... som då var himmelsk som en milkshake!! Jag pratade lite med två amerikanskor som gjort mig sällskap på sista varvet och som kom in i mål precis före mig. Tillsammans njöt vi av att vara i mål och vi gjorde sällskap för att hämta våra cyklar i T2 garaget. Helt otroligt nog..... var jag så pigg att jag själv kunde cykla min cykel hem till Campingen.... 4 km bort!! Jo då inga problem där inte -det var ju främst nedförsbacke hahhaha!!
Först efter att jag duschat och pratat igenom hela loppet med min stackars familj..... som fått stå där i typ 11 timmar...... kände jag att jag var hungrig..... vad kan man äta klockan 21.30.... ja inte orkade vi laga något eller grilla.... nä det fick bli Pizzerian som låg strax utanför camping..... Jag cyklade SJÄLV dit och handlade kebab till Emil och mig! Efter både Ironman och Motala var jag HELT död, vid både de gångerna fick jag ta taxi hem och jag klarade knappt ens av att duscha mig själv!! Att känna mig så här relativt pigg var oväntat, men det ger ju en indikation om att min kondition har blivit avsevärt förbättrad!!
Efter att vi ätit var vi alla helt slut och vi tog kväll!! jag somnade nästan innan huvudet nådde kudden.
Nästa dag var jag öm i låren, hade lite skavsår på lite otrevliga ställen och framförallt hade jag skavsår på min tunga!! Mina trasiga tänder hade liksom skavt rätt illa på tungan när jag sprang. Fast jag hade tack o lov ingen direkt tandvärk. Vi var färdiga med Odense!! Familjen ville snabba sig hem så de skulle kunna se fotbollsfinalen och Emil ville åka till Farmor inför deras Gotlandsresa på måndagen. Jag kunde utan problem hjälpa till att packa ner tältet och våra grjer och vi kom i väg hem tidigt. En gammal barndomsvän är tandläkare och rådde mig att köpa en form av pasta som provisorisk lagning av tänderna.... vilket var en stor LÄTTNAD!! usch tungan gjorde riktigt ont faktiskt!! (hahhaha SÅ av alla tänkbara besvär man kan ha efter en långdistans triathlon, hade jag ont i tungan!!)
I måndags fick jag akut tid hos tandläkaren (som jag är livrädd för) 1 timme efter att jag ringt dem. Mattias jobbade och hade ju vår bil till jobbet..... så jag tog min MTB...... tandläkaren ligger inne i Lenhovda 6 km bort!! Lugnt och sakta gick det.... men inga problem med att cykla!! Men att gå gjorde lite ont. Att gå känns ok först i dag (onsdag)!! Jag ringde även Försäkringsbolaget som man är försäkrad från via licensen. De tog hela kostnaden (a 2523kr) rakt av!! Efter mitt besök hos tandläkaren var jag liksom sjuk hungrig...... Jag bjöd med min "bästis" på lunch på hotellet i byn!! De hade lasange....... o gud så gott..... jag sket i att jag inte äter pasta eller gluten mer.... jag brydde mig inte om att jag skulle få magknip sen...... jag var dödligt hungrig!! Alltså min portion..... herregud och sen tog jag påfyllning med......!! Efter maten frågade jag min kompis om vi skulle unna oss efterrätt med...... hon tittade på mig som jag var galen och sa att vi ju hade ätit MELON och det var väl efterrätten??!! NÄHÄ vi skulle tydligen inte äta en smarrig bakelse då hahahhahah!!
Denna upplevelse går inte att beskriva med ord egentligen.... men jag tror att jag gjort så gott jag kan!! Att få full följa ett VM är ju sjukt galet... o något som känns STORT!! Jag har semester denna veckan har kunnat unna mig lyxig återhämtning!! Men det har också gett mig tid för reflektion...... i förrgår/i går var jag nog hemskt jobbig för min PT Linda och mina vänner!! Jag ältade min långsamhet.... att det är super skit tråkigt att vara SIST jämt!! Att jag tränat med framsteg men att jag ändå är skitdålig.....!! o ja det är ju SÅ HIMLA FRUSTRERANDE!! Sen började jag titta på andras resultat....... min Motalakompis Johanna tex..... gjorde en totaltid på exakt 2 timmar snabbare än jag, i vår AG (vi är i samma ålder), var jag SIST (men jag var inte sist totalt av alla kvinnor) och hon var typ 38 av 45!! hmm ok så ja det hade ju INTE spelat någon roll om jag gjort loppet på mina önskade 9-9,5 timmar...... jag hade troligtvis fortfarande legat sist eller möjligtvis inom spannet 42-45. Så då kan man konstatera att de som deltar i sådana här tävlingar är egentligen närmare proffsen än motionärer!! OCH nä där är jag ju INTE än det inser jag ju........ frågan är ju liksom vad som krävs för att komma dit!??! Jag tränar redan 8-15 timmar i veckan och jag kör ju varierad träning som är periodiserad, både vad gäller tid och utformning - intervaller/distans/alla 3 grenarna styrketräning/rörelseträning osv!! Hmmm nä det går nog inte att svara på..... men ja jag får väl bara vara nöjd med att jag har gjort förbättringar och utifrån mina förutsättningar var det nog ett bra race. löpningen var katastrofdålig, ur fartaspekt....... men jag höll ett jämt tempo under HELA loppet och det tyder väl åtminstone på att jag har ett jävulskt pannben....... hahahhah man får ju vara glad för det lilla........ OCH VM....... ja jag inser att de flesta nog tycker att jag tar mig vatten över huvudet eftersom jag INTE alls är på "lämplig" nivå..... Men ändå.... jag har fått en fantastisk upplevelse och ett väldigt bra/motiverande träningsmål!! Men nu får VM dräkten ramas in och läggas till minnesbanken!! Sådana stolleprov är jag nog klar med...... !!
Så för att gå vidare i Livet och dämpa besvikelsen med nya utmaningar anmälde jag mig i måndagskväll till ett nytt individuellt träningsprogram under namnet. 10 mil på 10 månader, från PAce on Earth!! hahahhah ja det är ett program för Ultralöpning med målet att man efter 10 månader ska vara redo för att springa ett ultralopp a 10 mil!! Men alltså kan jag springa ett MARATON efter att jag har cyklat 18 mil borde det inte vara några problem med att springa "BARA" 10 mil..... :) hahhahahhah!!!
