måndag 1 januari 2018

Bokslut 2017........ Välkommen 2018 del 1

December har varit tuff..... främst på jobb fronten (som jag nämnt innan)..... men det är ju bra att jag har en trygg  hemmiljö och en stark träningsgrund som hjälper mig kanalisera ut min stress......även om om total vila ibland behövs.......... ja vissa dagar har träningen helt enkelt inte fungerat enligt plan.

Innan jag börjar sammanfatta året som gått måste jag berätta om mitt löppass den 16 december..... Ja för då hade jag mitt längsta löppass under 2017 och som uppladdning inför Egmond Halve Maraton 14 januari 2018!! Enligt mitt löpprogram skulle jag springa 16-18 km, den längsta sträckan innan loppet.  Familjen jagade så jag hade hela dagen till mitt eget förfogande hhheheehh. Snön låg kvar och det var en hel del is på vägarna..... ja om man nu inte ville springa på 31 som är en ”90 väg”!!
Jag vill att passet skulle vara så lik som loppet som möjligt så jag valde att ta min camelback med energidryck, 3 geler, 3 klädlager och mina dubbskor, (dock lite tveksamt om jag skulle behöva dubbskorna och 3 klädlager i Holland). Det kändes jobbigt i början och jag hade svårt att hitta rytmen -min ”Chirunning”. Jag sågs på  klockan att det gick långsamt......... Jag ville gråta....... men då tog jag ”hjälp av” Rune Larsson.......... han skriver i sin bok Löparglädje: -”Det ska vara roligt, behöver du gå så gå” ......... ja så jag började tänka på syftet med passet.... jag ville ju så klart springa så fort det gick men fokuset var ju inte fart utan uthållighet, framförallt var det en test för att se om min eländiga fot skulle klara av långvarig belastning......!! Så jag gick lite, tog lite energi och försökte fokusera på att det skulle vara en skön löprunda med bara fokus på att få till bra ”Chirunnig” för att inte belasta foten. Sen kändes det bättre och då började jag kunna springa mer lätt och naturligt..... gångpauserna blev färre och jag lyckades hitta en glädje i aktiviteten. När jag kom hem hade jag sprungit 17.96km på en totaltid på 2 timmar, 31 minuter och 4 sekunder........ hahhahah jo jag vet...... JÄTTELÅNGSAMT!! Men igen mitt fokus var ju inte fart..... och min fot mådde hur bra som helst, jag var inte helt slut och jag hade lätt kunnat springa några km till!!! Per km var snittet 8.25min. Totaltiden i Egmond är 3 timmar, dvs man kan klara loppet om man håller en kmfart på max 8.53min
SÅ ja hade detta passet hade jag klarat loppet trots de eländiga första 8km........ HA detta gav mig ju en väldigt väldigt skön känsla och en obeskrivlig glädje.......... Nu vet jag att jag har förutsättningar för att klara loppet..... men det är ju så klart beroende på dagsformen...... den dagen!!


Ok så med denna glädjen i backspegeln tänker jag att jag nu ska göra en kort sammanfattning av mitt år.......

Januari - Februari: Jag hade ju gjort Ironman Kalmar 2016. Sen i september skadade jag min fot... jag drog av ledbanden både på utsidan och insidan på vänster fot. Detta elände har egentligen präglat min träning hela detta året.....!! Jag hade aldrig kunnat gissa att läkningen och rehabiliteringen skulle gå så långsamt. Fram till och med januari 2017 hade jag liksom knappt kunnat träna alls... eller ja det kanske jag hade kunnat om jag inte hade spänderat tiden med att tycka synd om mig själv och äta onyttigheter sittandes i soffan...... Så under perioden januari till februari har jag loggat följande siffror.... GÅNG 2.4km, SIM 3650meter, CYKLING 108km och LÖPNING 6.4km.... SUCK totalt 120.45km (12.4mil).......... HERREGUD typ mindre en en ”NORMAL” träningsvecka..... hahahhah

Mars: Jaha.... Verkligeheten ger mig en hård smäll....vågen visar 86.8kg AAAAAARRRGGGG typ 10,8 kg mer än 20 augusti 2016 (dagen då jag gjorde Ironman) och vägde 76kg (vilket även det var FÖR mycket)!!!! Jag inser att jag MÅSTE börja träna ”ordentligt”....... min kondis är liksom 0.....Jag hade i ett kaxigt ögonblick ”råkat” utmana en av mina vänner att v skulle göra Olympisk distans triathlon i Malmö den 6 augusti.... och ja med den vikten och kondis SÄMRE ÄN SÄMST...... var det hög tid att börja komma i gång igen...... o ja det var SKIT JOBBIGT!! Jag måste BANTA..... 0 socker, vitmjöl, pasta, potatis och Cola0 måste bort

April-Juli: Jag hade svårt att hitta motivationen..... mitt ursprungliga mål var att jag skulle ha satsat på en halv IM under 2017 (Tjörn)  och att jag skulle ha fokuserat på att förbättrat min löpning, min svåraste gren och den som jag haft svårast för att hitta motivationen till att träna. Jag inser att Tjörn typ sista helgen i augusti är körd..... jag kunde ju knappt springa 5km än......!! Jag försökte ställa om till att jag skulle vara glad om jag kunde köra en olympisk distans i sommar med min eländiga for och kondis....... men ändå hade jag svårt att hitta motivationen. Så då var jag tvungen att hitta något som kunde ”väcka liv i mig” och vad kan då vara bättre än en sk ”EXTREM DISTANS”...... men ja det var jag ju inte redo för....OM INTE..... jo men titta det finns LÅÅNGA simlopp..... o det skulle jag ju fortfarande hinna träna till......HA simning är ju min ”bästa gren” och den gren jag ändå tränat lite under tiden med min skadade fot..... SÅ ja jag började leta simlopp.... Och den 17 juni simmade jag Karl-Oskarsimmet 5000meter i Växjösjön.  Jag blev helt OTROLIGT nog 3a..... i kvinnoklassen...... Pokalen har fortfarande hedersplats på kanten på vår öppna spis i storarummet. Och när jag då ändå var i gång kunde jag ju simma...... Vidösternsimmet 6+ för det var ju inte så farligt mycket längre än 5000meter. Under perioden simmade jag väldigt mycket i olika sjöar och hav.......... 43545 meter 43,5km....... min våtdräkt bodde konstant på torksträcket......hahhahahha men ja jag försökte ju börja träna även på löpning och cykling...... för JA min vän hade tagit min vadslagning på väldigt allvar..... så nä jag kunde ju inte skita i det nu när hon var helt ”on så att säga”.......!! Hon tränade regelbundet och hårt......!!! Vikten försvann lite långsamt allt eftersom jag ökade min träningsmängd......!!!      

Augusti: Lite ångest.... Var jag verkligen redo för Olympisk distans.....Men ja redo eller inte..... here we go......Min familj ville inte följa med så jag packade min väska och åkte till Malmö..... Det var en energi boost.... av stora mått mätt........ Jag fixade det inom tidsramen på 4 timmar, med tiden 3 timmar, 41 minuter och 41 sekunder.....!!! Ok ja den var ju inte raket snabbt hahhahah men ändå.....!! Jag kom upp från simningen som nr 54 och med rekordtiden 2.13min per 100meter. Heja heja ÄVEN min vän Linda tog sig runt på hela distansen!! Jag antar att vi båda blev nöjda..... !!! Den 13 augusti var det dags för mitt långsim....... Vidösternsimmet 6+ km....... Skit vilken prestantion.... 7324meter med rekord tid på 2.04 per 100meter, totalt 2 timmar 31 minuter och 54 minuter.......!!!

Efter all simning och när jag klarade triathlonet Olympisk distans.... kände jag att jag nu måste börja fokusera på löpningen - mitt huvudsakliga mål för året!! Linda min PT rekommenderade en löpkurs med fokus på att öka sin löpfart med Jessika Gylfe. Jag anmälde mig. Kursstarten krockade dock med min resa till Bulgarien 30 augusti. Bulgarien var underbart....... återhämtning på hög nivå, spa, massage, simning, löpning och cykling..... sol och god mat....... OCH jag lyckades behålla min vikt utan att gå upp under lyxveckan!!

September:  Jag vet inte riktigt vad som hände men plötsligt som genom magi började jag gilla löpning.... jag tränade mest löpning utifrån de övningarna Jessika Gylfe gav mig.... jag kände att detta nog kunde bli bra.... och kursen gav effekt..... jag såg helt otroligt nog att mina tider blev bättre på ett sätt som jag inte sett under alla mina 4 år som ”triathlet”....... och jag fixade allt längre distanser..... jag började tänka på ultralopp....... !! Men först och främst...... min halvmara den 30 september.... Malmö halv Maraton........ !! Helgen vecka 37..... var liksom WOOOW........ Min klubb Småland 338 hade träningsläger med Clas Björling....... !! Han är ju ABSOLUT en idol..... jag tränade utifrån hans program till Ironman!! Det var verkligen en energiboost det med........ men ja så klart blev jag sjuk med feber och dag två kunde jag bara delta som åskådare.....!! Förkylningen satt i längre än väntat... vilket så klart var irriterande...... och att springa ett halvmaraton var ju INTE aktuelllt....... SNYFT...... men jag bestämde mig för att vara positiv och inte ge upp så jag åkte till Malmö och sprang höstmilen istället......

Oktober: Jag inledde hösten med Malmö Höstlopp, 1 mil!!! OJ vilket lopp..... jag kände att jag hade fått effekt av kursen med Jessica Gylfe och nu skulle jag verkligen se resultatet........!! Ett glädjens lopp.... 1 timme, 11 minuter och 23 sekunder........ det ger 7.01 minuter per kilometer..... vilket rekord.... !!! Jag kan liksom inte beskriva det på ett rättvist sätt men jag blev LYCKLIG!!! Sen föreslog löparkompisarna från Jessika Gylfes löpargrupp att vi alla skulle åka och springa Varvetmilen i Jönköping. Det är ju ett seedingslopp lopp till Göteborgsvarvet, men jag tyckte ju mest det var en kul grej. Resultat 1 timme, 9 minuter och 49 sekunder.... himmel där nåddes mitt årsmål med under 7 min per km..... för snittades blev...... 6.55min per km!!!

I oktober fick jag även en väldigt noggran kontroll av mitt hjärta. Jag har ju haft högt blodtryck länge och haft många i släkten med hjärtproblem. Det har varit ett väldigt stort orosmoment för mig. Min läkare tog min oro på allvar och beställde ett ultraljud.  Eftersom jag godkände att jag undersöktes av en ”praktikant” fick jag extra grundlig undersökning först av praktikanten och hennes handledare sen aven överläkare som ansvarade för praktikantens utbildning!! Mitt hjärta fick ok stämpel och praktikanten sa med eundran i rösten att min läkare var mycket bra!! Detta släppte ett mycket stort orosmoment så klart...!! Oktober var en BRA MÅNAD..... på  många  plan!!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar