Malmö triathlon......... det var så roligt....... ja jag är fortfarande väldigt väldigt långsam.... hahhahah MEN framförallt var jag INTE sist!!!! Nä jag blev 380 av 389....... på totaltiden 3.41.41 .....ja suck!!!
När jag körde min första olympiska distans så tog det 4 timmar och 2 minuter totalt..... så ja i det perspektivet har jag ju blivit lite bättre..... men....... :(. Jag själv hade nog sett bättre framgångar vid detta laget!!
Men ja jag kände glädje hela loppet o det kanske är det viktigaste..... (eller ja jag kan ju försöka övertala min hjärna det i alla fall), hahahha!!!
Vad som gav väldig glädje var att jag för typ första gången i mitt liv hade BÅDAmina föräldrar och deras respektive på plats och hejade på mig.......... ja de vrålade, hejade för kung och fosterland!! Hahhahah O min älskade syster så klart!! Sen hade jag även en del gamla vänner som hejade för fullt på mig o det går ju knapp att beskriva hur mycket det värmer!! SÅ jätte tack till alla!! Ni förgyllde min dag!!
Jag själv känner mig inte så jätte inspirerad av mängd..... jag känner mig mer lockad av distanser ...... Tex har jag bestämt mig för att jag måste testa simloppet Vidösternsimmet 21 km, att simma över poolcirkeln, att göra halv Ironman i Helsingör (den har så himla coola medaljer) och så klart att göra Kalmar med ett mycket bättre resultat!! Inte mer än 14 timmar!!! (Känns som en utopi i nu läget)!!!
Hmmmm nu tappade jag bort mig...... Malmö triathlon....... Jag hade ju spännderat hela helgen där..... total EGO tid..... på lördagen tittade jag både på juniorerna och ETU eliten och min favorit Annie Thorén!! På lördagen träffade jag Ulrika, en barndomsvän..... vi umgick mest under högstadiet..... Sen har det varit lång tid som vi bara "möts" på Facebook...... men nu var det jätte roligt att prata igen......!!
En annan upplevelse var mannen från Kalmar triathlonklubb...... ja man kan ju säga att det är vår närmaste konkurrentklubb..... Jag kände igen kläderna och såg att det inte gick fort...... min första tanke var att dra om och låta honom läsa 338 på min rygg...... men när jag kom närmare såg jag att han var rätt hängning och att han blödde... från knä och händer!! Jag hade ju ändå ont i min skoskavfot och anpassade mitt tempo till honom. Började prata med honom om att vi från Småland måste kämpa o peppra varandra!! Efter ca 1,5 km började han se piggare ut o då tackade han mig för sällskapet och sa att nu måste jag springa vidare för jag var lite snabbare än honom!! Vid varvningen på samma ställe som upploppet..... möttes jag honom igen!! Då skrek jag: -"Kom igen nu kämpar vi för Småland, bara ett varv kvar"!!! Mannen sträckte på sig o började applådera Småland hahhahah o då jublade ALLA på läktaren o vi båda sprang starkt vidare!! När han kom i mål rätt mycket efter mig var jag tvungen att springa fram o ge honom en kram för vår gemensamma prestation!! :)
Sammandragets kände jag mig först rätt nöjd... men när jag såg de exakta tiderna kände jag mig ändå lite besviken...... jojo jag VET det är bra att bara ha gjort det..... MEN nä...... Jag tänker ta till mig besvikelsen så att jag kan kämpa för att göra det bättre nästa gång...... !! Jag måste ju börja få resultat någon gång!!!
Efterloppet bjöd min pappa o Mia, min syster och mig på Kinamat..... o så gott...... men på natten mådde jag inte så bra..... jag hade nog ätit helt för mycket efter att jag först tagit ut mig helt!! Jag orkade inatt åka hem..... direkt, så jag sov över en natt till och åkte hem först på måndag morgon. Jag var så sjuktrött så jag blev jätte glad när fina svärmor kom o körde hem mig o min fina cykel!!!!
Nu ka jag ladda om för nästa helgs äventyr......... Vidösternsimmet 6 km!! Sen har jag ju Vidingehemsprint den 26 augusti och Malmöhalvmaraton kvar innan säsongen är slut!!! O resan till Bulgarien!! O vad jag längtar nu!!!!!!
Jag är mest glad för min simning där jag kom upp som nummer 54........ med rekordtiden 2.13/100meter!! Min cykling kändes först bra, men sen kom ösregn och då blev jag feg. Min snitt fart låg på 23.60. Irriterande när jag vet att jag kan bättre. Jag var också feg i rundellerna så det måste jag också träna på......
O så löpningen...... jag kände mig stark först.... och jag sprang hela tiden utan att gå mer än när jag snabbt tog vatten/sportdryck, men med skoskav från varv 2 kände jag att det inte gick snabbt. Mitt tempo var 7.48min per km så inte jätte dåligt men ja jag hade hoppats ligga på Max 7.30min/km.
När jag körde min första olympiska distans så tog det 4 timmar och 2 minuter totalt..... så ja i det perspektivet har jag ju blivit lite bättre..... men....... :(. Jag själv hade nog sett bättre framgångar vid detta laget!!
Men ja jag kände glädje hela loppet o det kanske är det viktigaste..... (eller ja jag kan ju försöka övertala min hjärna det i alla fall), hahahha!!!
Vad som gav väldig glädje var att jag för typ första gången i mitt liv hade BÅDAmina föräldrar och deras respektive på plats och hejade på mig.......... ja de vrålade, hejade för kung och fosterland!! Hahhahah O min älskade syster så klart!! Sen hade jag även en del gamla vänner som hejade för fullt på mig o det går ju knapp att beskriva hur mycket det värmer!! SÅ jätte tack till alla!! Ni förgyllde min dag!!
((Hahhahah min syster lyckades fånga mina klubbkamrater med)!!
O Linda..... min otroliga kompis som kämpade så himla bra!!! Jag utmanade ju henne i mellandagarna innan nyår att genomföra Malmö Triathlon 2017 o det fixade hon trots att det var väldigt jobbigt!! Visst malmö triathlon var målet.... men att få följa hennes stora livsstilsförändring och viktnedgång har varit helt fantastiskt!! Nu har hon ett nytt mål...... att göra 50 lopp före hon fyller 50 år!! Ett skojigt mål..... men jag tror att hon nog kommer nå målet bra mycket innan hon fyller 50 år!! Fast ja det kanske beror på vad som omfattas av kategorin "LOPP"...... är det bara triathlon kanske det tar lite längre tid...... speciellt om hon fokuserar på att göra större lopp som Ironman..... men om hon räknar även löpplopp/cykellopp kommer hon nog fylla den kvoten på några år.... hahhahah........
Gammal bild!!!!
Hmmmm nu tappade jag bort mig...... Malmö triathlon....... Jag hade ju spännderat hela helgen där..... total EGO tid..... på lördagen tittade jag både på juniorerna och ETU eliten och min favorit Annie Thorén!! På lördagen träffade jag Ulrika, en barndomsvän..... vi umgick mest under högstadiet..... Sen har det varit lång tid som vi bara "möts" på Facebook...... men nu var det jätte roligt att prata igen......!!
En annan upplevelse var mannen från Kalmar triathlonklubb...... ja man kan ju säga att det är vår närmaste konkurrentklubb..... Jag kände igen kläderna och såg att det inte gick fort...... min första tanke var att dra om och låta honom läsa 338 på min rygg...... men när jag kom närmare såg jag att han var rätt hängning och att han blödde... från knä och händer!! Jag hade ju ändå ont i min skoskavfot och anpassade mitt tempo till honom. Började prata med honom om att vi från Småland måste kämpa o peppra varandra!! Efter ca 1,5 km började han se piggare ut o då tackade han mig för sällskapet och sa att nu måste jag springa vidare för jag var lite snabbare än honom!! Vid varvningen på samma ställe som upploppet..... möttes jag honom igen!! Då skrek jag: -"Kom igen nu kämpar vi för Småland, bara ett varv kvar"!!! Mannen sträckte på sig o började applådera Småland hahhahah o då jublade ALLA på läktaren o vi båda sprang starkt vidare!! När han kom i mål rätt mycket efter mig var jag tvungen att springa fram o ge honom en kram för vår gemensamma prestation!! :)
Sammandragets kände jag mig först rätt nöjd... men när jag såg de exakta tiderna kände jag mig ändå lite besviken...... jojo jag VET det är bra att bara ha gjort det..... MEN nä...... Jag tänker ta till mig besvikelsen så att jag kan kämpa för att göra det bättre nästa gång...... !! Jag måste ju börja få resultat någon gång!!!
Efterloppet bjöd min pappa o Mia, min syster och mig på Kinamat..... o så gott...... men på natten mådde jag inte så bra..... jag hade nog ätit helt för mycket efter att jag först tagit ut mig helt!! Jag orkade inatt åka hem..... direkt, så jag sov över en natt till och åkte hem först på måndag morgon. Jag var så sjuktrött så jag blev jätte glad när fina svärmor kom o körde hem mig o min fina cykel!!!!
Nu ka jag ladda om för nästa helgs äventyr......... Vidösternsimmet 6 km!! Sen har jag ju Vidingehemsprint den 26 augusti och Malmöhalvmaraton kvar innan säsongen är slut!!! O resan till Bulgarien!! O vad jag längtar nu!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar