Racerapport - Besvikelse och Glädje

Jag vet inte var jag ska börja....... Jag har alltid haft lätt att skriva men nu är det svårt.....

Jag gick i MÅL, jag har simmat 1500, cyklat 12 mil och slutligen sprang jag 3mil -Jag     
                                                                GJORDE DET!!!!!  

Dagen började tidigt.......jag hade ställt klockan till 6 men vaknade innan av mig själv...... Stirrig O YES!!! Men allt var förberett...... In i minsta detalj så att säga.......

Vid 7.50 körde Mattias ner mig till tävlingsområdet...... Jag tog inte med mobilen..... Men ångrade det för då kunde jag ju inte ta några kort..........!!!! 

Men så plötslig var det dags..... Jag fick en spark i huvudet och hade sen mycket svårt att hitta crawl rytmen...... Simmade bröstsim så snabbt jag kunde........ Vi skulle simma 1500meter, banan hade kortats pga att det varit så kallt. En bana ett varv. När det var dags att vända tillbaka kände jag att det var "medström" och då plötsligt fick jag crawlen att fungera..... Jag simmade så fort jag kunde...... Tid 46 minuter - mitt mål var 38 minuter.......!!!! Suck!!! 

När jag kom upp från vattnet och stod bästa PT Linda där!!! Hon sprang utanför staketet och gav mig tips..... GULD VÄRT!!!! T1 tog  6.34 (för lång tid)!!!

Ut på cyklingen stod familjen Iversen och HEJADE!!! Med fin skylt....... Sånt värmer in i hjärtat

När jag gick in på mina varvningar stod PT Linda där med och hejade och ropade tider åt mig!! Jätte bra och pepande........!!!! 

På sista varvet var jag rätt ensam men de få jag mötte hejade glatt på mig.... (De var väl jätte glada att se mig eftersom de då inte var sist ha ha ha)!!! När jag cyklade sista varvet blev jag JÄTTE KISSIG..... och nu har jag ju lärt mig från "proffsen" att man kissar på cykeln..... I farten!!! MEN alltså det var HELT OMÖJLIGT......Så jag tänkte .... Att jag väl får slå en drill i skogen på löpningen sen.......för i skogen vet jag ju att det fungerar......!!! 

12 mil - 3 varv senare, full fart in i T2. Jag hade målsättning att cykla med fart minst 25,60km/h, men hade en snitt fart på 24,71km/timme!!! Jag kände mig JÄTTE besviken för det skulle betyda att jag nu hade kort om tid för löpningen!!! MEN IGEN var PT -Linda där och skrek till mig att jag nu hade tid att springa en km på 8,20min (snitt tempo) och att JAG skulle klara det!!! 

Så jag fick ny energi och sprang in i T2 med full fart..... MEN hmmmmm min kropp o jag var inte HELT i fas för plötsligt var det som "synda floden" öppnade sig..... HEMSKT....!! Jag kissade......på hmmm på mig......!!!! T2 tog 5,36

Ut på löpningen...... Ganska SEG och med en STOR fläck.... Som tydligt markerade min "olycka"!!! 

Jag tog en gel!! 

När jag hade sprungit några km kom PT Linda  och sprang med mig.... Hon peppade mig och sa att jag skulle fixa det men att jag måste springa på utan att gå för mycket......tyvärr behövde hon åka hem då men hon hade "HJÄLPT" mig så mycket !!! 

Löpningen var tuff, jag tog gel ca var 5e km och drack avslagen Cola.... Och kastade vatten på mig......MEST för att dölja min "olycka" !!!! 

Jag hade några MANTRAN som jag upprepade tusen

gånger om.....

1. Hög frekvens -fot upp och ner!!!

2. Smärta är kortvarig -ÄRA är Evig!!!

3. Bara springa -Inte GÅ!!!!! 

Varv ett var helvetet..... Varv två var jobbigt men kändes helt OK och jag gick MYCKET mindre än varv ett!!! Men redan i slutet av varv 2insåg jag att det skulle bli MYCKET TAJT  om tiden ändå!!! Min hastighet var helt enkelt inte tillräckligt hög även om jag kämpade hårt för att inte GÅ!!! 

MEN jag kände att JAG var stark och att jag skulle springa till jag kom in i mål...... OAVSETT 

VAD!!!! 

På varvning två såg jag min underbara familj och min älskade syster.....!!!! Jag skrek att jag hade ett varv kvar.......

Det var inte många löpare kvar på banan........jag möte mannen som troligtvis var siste man i mål..... En Japan ålder 65-70, han typ sjöng och viftade med armarna när han mötte mig....jag har 0 aning om vad DET betydde men jag utgår i från att det var något peppande.....!!! 

Jag sprang så mycket jag bara orkade och tog lite extra geléer typ ca var 3-4km!!! 

Jag måste säga att funktionärerna var FANTASTISKA, när jag kom på de två sista varven och framförallt det sista peppade de och hejade förfullt..... När jag hade ca 6km kvar fick jag besked om att det var 25minuter kvar till stängning kl 20.15!!! 

Jag försökte ÖKA farten men.... Ja efter 1500m sim, 12mil cykel och 24km löpning är det INTE helt lätt att öka :(

När jag hade ca 5km kvar mötte jag en cyklist.... Hon tvärvände sin cykel och sa att hon skulle göra mig sällskap....... Märkligt ...det visade sig att hon var en funktionär på väg hem..... Men hon tyckte att hon borde följa mig om de övriga funktionärerna också gått hem!! Hon cyklade sakta men jag tror allt att jag fick lite "drag hjälp"..... För det kändes som jag försökte springa mer utan att gå!!! 

3 ELÄNDIGA KM TILL MÅL...... HÄNDE DET OUNDVIKLIGA!!!!! 

En Nisse "funktionär" på cykel kom och tog mitt chip -den offentliga tiden var slut!!!! 

Jag ville lägga mg ner på gatan och stor tjuta 3Km...... BARA 3ynka KM!!!! 

Nissen frågade OM jag ville ha lift in i mål...... LIFT........ Hallo vaddå skulle jag hoppa upp på hans styre eller vaddå??!!! 

Nä FAN -VISST ta mitt chip..... Men JAG ska springa de sista km själv!!!! Har jag tagit mg så långt... Ska jag SPRINGA HELA VÄGEN!!! 

Cykel funktionärs damen fortsatte följa mig HELA vägen in!! På målrakan möte min underbara familj, min syster och Denisa Mig!!! Det stod även en familj på 5personer 2vuxna och 3barn.... Som hejade för fullt!! Jag kände dem inte med Tias sa att de var från Canada och de hade suttit  där och väntat på mig sen varv 2!!!! Supporten var fantastisk från alla möjliga håll!!! 

Mattias gav mig en flagga och jag sprang stolt och maxat längs målrakan...... Fullt medveten om att jag inte skulle få någon tid!! 

Min egen klocka stannade på en totaltiden på 10 timmar och 54minuter!!! 

När jag kom i mål fick jag massor av applåder och pepp av HELA funktionärsteamet!!! Emil hängde en medalj om min hals.... Jag ville gråta av BESVIKELSE -3 YNKLIGA KM!!! 

Men medaljen och alla hyllningar från min familj och alla runt omkring gjorde det svårt att vara ledsen.....!!! 

Jag fick gå in i måltältet för lite snacks och "check up".... Då märkte jag att jag INTE fått chokladmedalj......NEJ  jag hade fått en RIKTIG!!! 

Emil berättade stolt att han "hade fixat den åt mig"!!!! 

Tydligen hade han gått fram och sagt att hans mamma BEHÖVDE EN medalj!!!! 

Funktionärerna hade då lyft in honom på området och lät honom få den "sista" medaljen!! 

Senare fick jag veta att man får medaljer i stora tävlingar typ tex Ironman OM MAN GÅR I MÅL, oavsett tiden!!! (Men det sa jag INTE till Emil..... För han var så glad att HAN hade fixat DEN!!!)

Efter lite vila i tältet var det dags att åka "hem" till Campingen!!!! JAG ORKADE INTE CYKLA DIT!! Vi beställde taxi och PIZZA!!! Jag var sugen på "riktig" mat men orkade sen bara äta ca 1/4!!! OCH Champang!!! 

I går hade jag ont typ ÖVER ALLT!!! 

Minsta lilla ansträngning gjorde att jag flåsade.... Och jag fick kissa typ 10000000ggr

Vi åkte hem, jag lyckades packa upp och fixa Emils nya väska, för han skulle åka med farmor  till Öland i dag!! 

När jag vaknade i dag ja jag hade fortfarande ONT och kunde inte köra min syster till Växjö.... Tack o lov gick det en bra buss!!! 

När jag hade lämnat min syster och Emil var jag tvungen att ta en tupplur innan jag klarade av att jobba!!! 

Men efter att jag jobbat kände jag att jag behövde röra på mig!!! Jag gick en promenad.... O det var SÅ SKÖNT!!!! Nu har jag fortfarande värk i mina ben men det känns SÅ MYCKET BÄTTRE!!!!

Så ja lite sammanfattande JAG ÄR GRYMT BESVIKEN ATT JAG Inte klarade DET på RÄTT TID!!!! Samtidigt som jag är så glad att jag klarade det trots all sjukdom och ALLT!!!  MEN   FRAMFÖRALLT ÄR JAG SÅ GLAD FÖR ALLT UNDERBART STÖD OCH PEPP  FRÅN ALLA HÅLL OCH KANTER och DEN STORA KÄRLEK MIN FAMILJ, NÄRA OCH KÄRA GER!!!! Jag hoppas verkligen att jag kan återgälda det!!!!!!!!