Racerapport Malmö höstlopp - oväntad glädje

För ett år sedan...lördagen den 1 oktober 2016..... då var jag med min guddotter Olivia i Malmö.... Olivia hade fyllt år och hade fått bio/fika/shopping utflykt i present.  Det var jättemysigt MEN..... att transportera sig runt med kryckor var SUPER jobbigt........ jag hade ju dragit av mina båda
 ledband i foten!!

När vi förflyttade oss till bion såg jag att det var avspärrat mitt på gågatan...... och plötsligt kom det en ström av löpare..... Vi var ute i god tid, så jag tvingade Olivia att vi skulle stå o heja på de lite långsamma löparna..... FÖR ja JAG vet ju att de behöver publikstödet som mest...Det är liksom rätt ofta jag som kommer knatandes bland de sista.....!!! Det kändes hemskt att stå där med kryckorna.... jag kände mig återhämtad efter Ironman o SUPER sugen på att springa halvmaraton ........ SÅ ja jag lovade mig själv att jag skulle springa Malmö - Halvmaraton 2017

Detta skulle vara en av mina 3 A tävlingar i år......  Jag har jobbat väldigt hårt med min löpning hela detta året. Jag älskar triathlon.... MEN om jag inte blir bättre på löpningen känns det svårt att bli bättre på triathlon.... så nu har jag tvingat mig att ÄLSKA löpning..... men ja ledbandsskadan fick ju styra min träning i väldigt hög grad.... jag kunde börja springa ordentligt först i mars 2017..... så ja man kan ju säga att jag börjat om på 0!!

Min löparkurs kändes ju väldigt givande och det var roligt att se resultat.... men samtidigt insåg jag att jag kanske inte var redo för halvmaratonet! Stor besvikelse..... men jag bestämde mig för att inte gräva ner mig i det utan istället fokusera på att göra en bra MIL!! Men ja efter 2 veckors sjukdom.... kände jag ju viss oro.... jo jag visste ju att jag skulle ta mig i mål...... man skulle ju hinna GÅ!! MEN jag ville ju inte gå.... jag ville göra ett bra lopp....... för att se resultatet!!

SÅ var det äntligen DAGS..... Emil o jag åkte till Eslöv och min syster i fredags.....!! Emil ville ju inte följa med.... men min svåger Rickard erbjöd sig att ta Emil på fiskeutflykt så Då var han nöjd!!

Lördag........ jag var nervös men försökte att ta det lugnt på morgonen. Åt kvarg med banan. Tog på klubbkläderna och så åkte vi i väg. Vi var ute i VÄLDIGT god tid...... Åt sallad på plats efter att vi hämtat ut startkuvertet som bara innehöll startlappen. Efter maten kände jag mig jätte trött.... så vi passade på att ta en liten tupplur..... för vi hade ju så gott om tid!! Solen sken o det kändes som en bra dag för ett lopp!! När jag ser bilderna min syster tog, kände jag att min viktkamp börjar synas...... hehehehheheeh.....

Klockan 14.40 gick jag ut på banan och sprang några varv för uppvärmning...... min mage började bli nervös...... !! Gemensam uppvärmning...... tävlande först, farthållare och så klockan 15.00 KLARA -FÄRDIGA -GÅ!!!!!!  Det tog lite tid innan vi kom fram till tidsstarten. Jag startade min klocka när jag sprang över tidtagningsmaskinen...... Det rullade på och snabbt var vi utanför stadion. Över gatan och sen skulle vi springa vid pildamarna. Alla sprang i gruset o det var hemskt.... kÄndes som man andades grus... så jag försökte lägga mig längre ut på asfalten.

Jag hade ju ingen riktigt bild av vilket tempo jag skulle fixa, men jag har ju sprungit 7.19 min/km hemma!! Efter långt övervägande hade jag bestämt mig för att ställa in min klocka på 7.15min/km. Clas Björling pratade mycket om vikten av PACING..... pacing är allt och att hålla pacingen den första halvan av loppet är en framgångsfaktor i loppet.  Så min planering var att ligga på ca
7.15min/km de första 5 km för att sen öka så mycket jag kunde och ändå bibehålla ett bra tempo....!!

Det kändes som att jag började lite fort... men det var så lätt att flyta med massan...... 1km jag sneglar på min klocka.... jag känner att jag ligger lite högt... men det kändes lätt..... klockan visar 5.41!!! OJ DÅ ....... INTE BRA!! Jag tänker på Björlings ord PACING är ALT.... - LÅG fart i BÖRJAN öka sen!!! Detta upprepar jag om och om igen.... och jag försöker minska..... men alltså...... alla springer så fort!!  2 km jag tittar på klockan 6.21 ok bättre.... MEN alltså förra veckan sprang jag 3 km test och var rätt DÖD!! Efter 3 km med snitt tempo 6.13min/km....... jag MÅSTE minska om jag överhuvudtaget ska ta mig runt----- PACING!! PACING!! PACING!!! Jag saktar ner..... och börjar tappa klungan..... 3km..... 6.43min/km..... jag börjar känna av att jag startade för fort...men det känns oväntat bra ändå.......... MANTRA - TEMPO JAG KAN SPRINGA HELA DAGEN- PACING IS EVERYTHING!!

Så kommer vi förbi bion...... det liksom värmer till i bröstet..... jag minns hur jag stod där med kryckorna och Oliva och hejade på de långsamma löparna...... o jag tänker -" HA jag är INTE SIST och det är DÄRFÖR jag springer NU"!!!!

Gågatan ner mot Stortorget. Jag tittar snabbt på klockan och tempot är 7.01min/km..... Det känns fullt rimligt trots att jag startade lite fel..... MEN jag bestämde mig för att gå och dricka vatten..... jag gick inte mer än 20 sekunder men det räckte.... och jag kände mig redo att springa vidare. Runt Lilla Torg... och sen ut mot Slottsparken..... jag närmade mig 5 km och här hade jag bestämt mig för att jag skulle ta en Umara Cola gel och det kändes som jag behövde den.....!! Jag tog den utan att stanna men saktade ner tempot lite. Inne i parken kändes det lätt att springa.... det berodde nog inte bara på gelén.... men kanske känslan..... här har jag ju "rantat runt" massor...... men hahhahahha aldrig sprungit..... !! Vi skulle över en bro...... jag tror det var kaptensbron... den lille backen var lite tung men där stod en funktionär o skrek att "detta fixade ni.... inte gå bara spring" hahhahah så nä jag trampade på.

Det var mycket folk och solen sken..... det kändes härligt..... jag var trött... men lyckades ligga omkring 7.0-7.03min /km i snitt o det gjorde mig STARK!! Nu passerade jag 7km skylten..... VAAA vad hände med 6an??? Det skulle vara vatten vid 7,3km.... jag saftade ner, om två muggar vatten som jag slurpade ner o sen en mugg som jag tvättade fingrarna och ansiktet med!! Sen började jag springa...... efter en kort stund kände jag tvång att titta på klockan för att se hur stor "förlust" jag gjort när jag drack...... snitt tempot var 7.03min/km o då kände jag att NU ...... NU  var det stor chans för jätte mycket PERSONBÄSTA!!!! Precis när jag tänkte detta kom tunneln under regimentsgatan SUCK..... men ner gick det ju väldigt bra..... MEN upp....... AAAAAHHHRRRGGGGG!!! Jag försökte springa, som sen blev jogga o som sen blev GÅ!! Det gick inte....!! Väl uppe skrek min hjärna PB; PB PB; ÖKAAAAAAAA PB PB PB!! (Vid 8km är tankarna rätt enformiga hahahhaha)!!!! Då ser och HÖR jag 3 (4) personer jag känner!! Där står Julia (Emils fadder och min bästis i barndomen), Anders, Folke och baby Felix!! Jag blir alldeles varm i bröstet!! Den "EGNA" publiken är ju alltid bäst!!  Min hjärna sa: -"du åkte ju stanna o titta på nyfödda baby Felix"!! O Sen PB PB PB SPRIIIIIIIING!!! Krama baby får du göra sen.... Men jag vinkar och känner mig stärkt..... och springer fort vidare!!!

Ut mot operan, ut mot pildammarna...... o då hör jag min fantastiska publik igen, Folke kommer i fullfart på sin cykel o de hejar!! Jag blir nästan tårögd men känner mig stark av det!! O så är det bara den sista biten runt i själva Pildammsparken klockan står fortfarande på 7-7.03min/km...... vilket förvånar mig för ja klockan var ju inställd på 7.15min/km hahahhah o jag körde ju helt för hårt i början!! Men jag vet att det INTE är långt kvar..... jag ser o hör stadion..!! Utanför försökte jag öka....hmmmm njä det var inte möjligt.......!! Flera runt mig går..... HAllo GÅ INTE .... man kan ju inte gå så NÄRA MÅL!!! In på stadion.... det är en lite backe in....... nu jäklar ska jag kräma ut det sista...... inget lopp utan MÅLSPURT!!! Hahhahahah ja jo jag har bildbevis på just detta momentet!! Min syster stod där med kameran i högsta hugg....... hahhahah inte direkt toppmodell ....... men hon lyckades fånga mig med fina löpsteg där båda fötterna var i luften..... hahahhaha!!!

Jag kommer över mållinjen stoppar klockan..... tittar på den o AAAHHRGGGGG sjuk PERSONBÄSTA!!!! Jag rester mig upp och råkar göra ett litet glädje tjut!!! 1 timme, 11 minuter, 23 sekunder 7.01min/km!!!! På allvar jag kan inte beskriva lyckan.... !! Sen är jag helt slut och typ trillar ihop för att hämta andan.... målspurten tog liksom ut de sista krafterna!!! Jag hade inte fixat halvmaran, men nu kändes milen helt rätt val!!

Sen får jag ringa familjen Mannesson o fråga om vi inte får titta förbi o tacka dem o hälsa på baby Felix. Vi stannar inte länge.... jag är trött o vill hem!! Men ja vi hinner med en Espressohous latte på vägen också!! Väl hemma får vi mat som de duktiga "jägarna" tagit hem!! Hahahhaha

JAg kommer leva på detta länge.... men om ca 14 dagarna är det dags för varvet milen i Jönköping med löpargruppen. Så nu har jag ju en mer rimlig bild över vad jag bör klara..... o :)
Så nu laddar jag inför hösten o vinterns träning med mina nya dubbskor och dubbdäck till MTB!!!