Efter lång tids tystnad är det dags att ta upp bloggandet igen......
Varför blogg tystnad kan man undra..... O på det finns det BARA ett svar..... JAG HAR INTE KLARAT AV ATT SKRIVA, KONCENTRERA MIG FÖR ATT FÅ IHOP EN TEXT!!!
Efter min mammaledighet (JA för MÅNGA ÅR SEDAN), jobbade jag deltid men blev ändå tilldelad en galen mängd arbete, en mängd som långt översteg vad som är rimligt för HELTID!!! Till slut kraschade jag totalt och kunde BARA gråta..., jag kunde inte ta hand om mitt barn, jag kunde inte förse mig med mat själv osv. Jag var HELT sjukskriven i 2månader och jobbade sen deltid i ca 8 månader innan jag gick upp till dagens 80 procentiga nivå. Jag har valt att jobba deltid för att umgås och ta hand om Emil -JA ABSOLUT, MEN jag har även valt det för MIN EGEN skull...... Jag har fortfarande restsymtom som jag misstänker att jag får leva med och att jobba mer än 80 procent gör stor negativ skillnad på vardagen, kanske pga pendlingen. O nu när träningen är en stor del av mitt liv känns det ännu mer som en förutsättning för hanterbarheten!!!
Men under sommarveckorna har jag under ett par år nu valt att gå upp på heltid! Främst för att det då inte går de vanliga bussturerna som gör deltidsarbetet möjligt. Det brukar vara lite tufft, MEN i år var det något HELT ANNAT och tufft är verkligen rätt ord! Vår nya arbetsstruktur hade inte riktigt kommit i fas och det var några medarbetare som blev sjuka. Jag lyssnade dåligt på min kropps signaler och brände sönder Hjärnkontoret totalt!!!! Jag tänker att detta är en följd av tidigare sjukdom... Jag har helt enkelt inte samma förmåga att hantera stress och begränsa mig som innan!!!
Jag vet inte hur jag ska förklara mina dysfunktioner.... Men min hjärna kunde helt enkelt inte jobba i flera led, göra olika kopplingar och ljud gjorde mig svimfärdig!! De första två veckorna på min semester klarade jag inte av att laga mat! Jag gjorde INGET!! Jag låg hemma i min soffa, pussade på vår valp och sov när han sov (o DET är mycket, likt en mänskobaby)!! Jag var totalt labil och började skrika för minsta lilla och efter ett sådant utbrott var jag helt slut!!! Jag har inte klarat av att umgås med mina vänner och familj....!!
Efter semestern stod jag inför dilemmat JOBB-SJUKSKRIVNING. JAG valde att jobba och informera min chef och mitt team om att jag är begränsad men vill testa att jobba. Jag klarade av det dels för att jobbet sitter som rutin i ryggraden, för att jag anpassade arbetstiden men även för att jag begränsade (vissa skulle kalla det ISOLERA) mig totalt. Jag klaradehelt enkelt inte av aktiviteter utöver jobbet!!
Nu säger någon MEN DU TRÄNADE JU!!!! O ja DET har jag gjort i den begränsade omfattning som jag fysiskt klarade av det..... Mitt största besvär var GIGANTISK fysisk trötthet. MEN träningen fick mig att stressa av, få "ordentlig"trötthet och kanalisera mina svårigheter. Utan min träning hade jag inte fixat allt utan sjukskrivning, det är jag övertygad om!!!
Hur mår jag nu och vad har jag gjort för rehabilitering??? Ja träningen är ju så klart en stor del av rehabiliteringen, sen har jag helt enkelt lyssnat på min kropp....... Jag har sovit, begränsat mig socialt, lyssnat på MYCKET klassisk dämpad musik och försökt jobba med maindfullness, släppt på alla måsten, - NEJ man behöver inte städa, nej familjen dör inte av halvfabrikat/köpmat FLERA gånger i veckan och jag MÅSTE INGET som jag inte själv säger ok detta klarar jag!!!
Nu ser jag att jag fått ihop en LÅÅNG text.... Så ja jag måste ju vara bättre..... O jo jag känner absolut en stor förbättring, framförallt vad gäller att tänka i flera led, att klara vardagen utan listor för allt, (tex gå upp, klä på dig, sminka dig, frukost, snabba på så Tias slipper vänta osv)!!!
O Ja nu förstår jag vikten av att jag blir bättre på att lyssna på varningssignalerna och att jag har en skörhet som gör att BEGRÄNSNING måste vara ledordet i mitt liv!!! Jag skulle nog inte säga HELT FRISK eller BOTAD!!! MEN milsvis bättre....... Och var gång jag märker att jag fixar saker som var otänkbart innan så tar jag det som en stor seger..... Tex klarade jag att åka o storhandla i Växjö själv efter löning denna månaden....... Jag har knappt klarat det med stöd av familjen och ALLT på listan var med HEM!!!
Nu ska jag jobba vidare på att minst nå min tidigare nivå, vad gäller min mentala/kognitivanivå!!
OCH årets STORA REVANCH.......(förVM)...... är IRONMAN -Kalmar........ 3800m simning, 18mil cykel och 42km löpning!!!!
IM, HERE I COME!!!!
Varför blogg tystnad kan man undra..... O på det finns det BARA ett svar..... JAG HAR INTE KLARAT AV ATT SKRIVA, KONCENTRERA MIG FÖR ATT FÅ IHOP EN TEXT!!!
Efter min mammaledighet (JA för MÅNGA ÅR SEDAN), jobbade jag deltid men blev ändå tilldelad en galen mängd arbete, en mängd som långt översteg vad som är rimligt för HELTID!!! Till slut kraschade jag totalt och kunde BARA gråta..., jag kunde inte ta hand om mitt barn, jag kunde inte förse mig med mat själv osv. Jag var HELT sjukskriven i 2månader och jobbade sen deltid i ca 8 månader innan jag gick upp till dagens 80 procentiga nivå. Jag har valt att jobba deltid för att umgås och ta hand om Emil -JA ABSOLUT, MEN jag har även valt det för MIN EGEN skull...... Jag har fortfarande restsymtom som jag misstänker att jag får leva med och att jobba mer än 80 procent gör stor negativ skillnad på vardagen, kanske pga pendlingen. O nu när träningen är en stor del av mitt liv känns det ännu mer som en förutsättning för hanterbarheten!!!
Men under sommarveckorna har jag under ett par år nu valt att gå upp på heltid! Främst för att det då inte går de vanliga bussturerna som gör deltidsarbetet möjligt. Det brukar vara lite tufft, MEN i år var det något HELT ANNAT och tufft är verkligen rätt ord! Vår nya arbetsstruktur hade inte riktigt kommit i fas och det var några medarbetare som blev sjuka. Jag lyssnade dåligt på min kropps signaler och brände sönder Hjärnkontoret totalt!!!! Jag tänker att detta är en följd av tidigare sjukdom... Jag har helt enkelt inte samma förmåga att hantera stress och begränsa mig som innan!!!
Jag vet inte hur jag ska förklara mina dysfunktioner.... Men min hjärna kunde helt enkelt inte jobba i flera led, göra olika kopplingar och ljud gjorde mig svimfärdig!! De första två veckorna på min semester klarade jag inte av att laga mat! Jag gjorde INGET!! Jag låg hemma i min soffa, pussade på vår valp och sov när han sov (o DET är mycket, likt en mänskobaby)!! Jag var totalt labil och började skrika för minsta lilla och efter ett sådant utbrott var jag helt slut!!! Jag har inte klarat av att umgås med mina vänner och familj....!!
Efter semestern stod jag inför dilemmat JOBB-SJUKSKRIVNING. JAG valde att jobba och informera min chef och mitt team om att jag är begränsad men vill testa att jobba. Jag klarade av det dels för att jobbet sitter som rutin i ryggraden, för att jag anpassade arbetstiden men även för att jag begränsade (vissa skulle kalla det ISOLERA) mig totalt. Jag klaradehelt enkelt inte av aktiviteter utöver jobbet!!
Nu säger någon MEN DU TRÄNADE JU!!!! O ja DET har jag gjort i den begränsade omfattning som jag fysiskt klarade av det..... Mitt största besvär var GIGANTISK fysisk trötthet. MEN träningen fick mig att stressa av, få "ordentlig"trötthet och kanalisera mina svårigheter. Utan min träning hade jag inte fixat allt utan sjukskrivning, det är jag övertygad om!!!
Hur mår jag nu och vad har jag gjort för rehabilitering??? Ja träningen är ju så klart en stor del av rehabiliteringen, sen har jag helt enkelt lyssnat på min kropp....... Jag har sovit, begränsat mig socialt, lyssnat på MYCKET klassisk dämpad musik och försökt jobba med maindfullness, släppt på alla måsten, - NEJ man behöver inte städa, nej familjen dör inte av halvfabrikat/köpmat FLERA gånger i veckan och jag MÅSTE INGET som jag inte själv säger ok detta klarar jag!!!
Nu ser jag att jag fått ihop en LÅÅNG text.... Så ja jag måste ju vara bättre..... O jo jag känner absolut en stor förbättring, framförallt vad gäller att tänka i flera led, att klara vardagen utan listor för allt, (tex gå upp, klä på dig, sminka dig, frukost, snabba på så Tias slipper vänta osv)!!!
O Ja nu förstår jag vikten av att jag blir bättre på att lyssna på varningssignalerna och att jag har en skörhet som gör att BEGRÄNSNING måste vara ledordet i mitt liv!!! Jag skulle nog inte säga HELT FRISK eller BOTAD!!! MEN milsvis bättre....... Och var gång jag märker att jag fixar saker som var otänkbart innan så tar jag det som en stor seger..... Tex klarade jag att åka o storhandla i Växjö själv efter löning denna månaden....... Jag har knappt klarat det med stöd av familjen och ALLT på listan var med HEM!!!
Nu ska jag jobba vidare på att minst nå min tidigare nivå, vad gäller min mentala/kognitivanivå!!
OCH årets STORA REVANCH.......(förVM)...... är IRONMAN -Kalmar........ 3800m simning, 18mil cykel och 42km löpning!!!!
IM, HERE I COME!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar